Life.

we hold on to things the tightest, when we are forced to let them go.
we always want things a certain way, when we know can’t be so.
dreams always last the longest, when they are furthest from our reach,
and the lessons we can learn the most from, are often the very ones we teach.
the grass is always the greenest, when it lies on the other side,
and the truths we preach to others are often those we can't abide.
we spend our time trying to see things, when perspective is one thing we lack,
and we never appreciate what we've got, until we can't get it back.
we expect the whole world to give us a break, and yet ironically we'll find,
that when others come asking us the same, we tell them they're out of their mind.
we tell everyone what's wrong with this world, and we do nothing to make it right.
we complain about families falling apart, and yet do nothing to keep them tight.
we preach about loving our neighbors, and we teach children right from wrong,
but we never set good examples for them, when real chances come along.
we complain about not having enough time in our lives, to do what we must do.
yet if we were given more hours in the day, we'd use up all that, too.
we desire to be close to all those we love, yet all to often look from afar,
and when it comes to the truth do we want to change, or remain forever as we are?

Ger ett snedsteg upphov till att ta flera sneda steg?

Hur många gånger gör man ett medvetet snedsteg? Ett snedsteg där man är väl medveten om konsekvenserna men ändå, för stunden, så kan man inte låtabli att kliva snett. Skapa sig ett så kallat misstag. Fast att man egentligen inte borde få kalla det man gjort för ett misstag när man gjort det medvetet. Dagen efter vaknar man upp med ånger, man ångrar vägen som man valde att gå, man lovar sig själv att det var en engångs förteelse och att det aldrig kommer att hända igen. Men trots löftet du gav dig själv kan du ändå inte låtabli att göra om samma misstag igen några dagar senare. Du tänker, att en gång mer eller mindre kan inte göra någon skillnad nu då misstaget redan skett. Men är det verkligen så det fungerar? Är snedsteget, inte ett lika stort snedsteg, om du var fullt medvetande när du agerade både gång ett och gång två? Lär man sig aldrig av sina misstag? Ger ett snedsteg upphov till att ta flera sneda steg?

.


Ta det men en nypa salt .. till en stor tequila!



Idag fyller jag hela 20år,
lite åldersnoja måste jag medge att jag har. Känns konstigt att man börjar bli så gammal, känns som om det var igår som jag gick runt och pratade om allt jag skulle göra när jag väl fyllde 18år. Nu 20år gammal så kan jag erkänna att varken 18 eller 20 känns vidare speciellt. Ett år här eller där.

Can you?



.

See I don't mean to run away,
to places you would not believe.
I’m wishing you were there with me.
Tell me all I need to know
You can be my one and only

Play the moments. Pause the memories. Stop the pain. Rewind the happiness.

Förstår inte varför jag sitter vaken just nu. Borde sova då jag ska ta bussen till luleå tidigt imorgon och jag vet hur trött jag är om mornarna nu förtiden. Men jag kan inte sluta lyssna på härliga låtar, gamla som nya. Texter som tilltalar mig, gamla låtar som tar mig tillbaka till minnesvärda stunder, nya låtar som tar mig tillbaka till förra helgen, texter som får mig att gråta, låtar som får mig att minnas..





GRATTIS TILL MIG!

Bara sådär så blev man 19år gammal. Farmor har varit hit och fikat tidigare idag och nu är det snart dags för att fara hem till min kära mor och bli firad och ompysslad! Inte alls illa skulle jag vilja påstå.

Hoppas att alla ni får en minst lika bra lördag! (även om ni inte fyller år;))

Alla har vi varit små ;)

Du finns inte här när jag behöver dig som mest

Du är mig alltid nära. Men just nu är nära alldelens för långt bort. Nära känns som tusen mil ifrån. Just nu i detta ögonblick, i denna sekund, i denna minut.. just den här natten, är du alldelens för långt ifrån. Jag kan låtsas som om avståndet inte rör mig i ryggraden. Men det vore ren lögn. Avståndet emellan oss är alldelens för stort och det rör mig minst sagt i ryggraden. Det rör mig över allt. Jag kan känna avståndet som bildats oss emellan i varenda vrå av min kropp. Jag känner hur avståndet växer och det smärtar. Ja, det gör ont överallt. Jag känner hur det samlas vätska i ögonvrån och jag gör allt för att hålla det tillbaka. Hålla tillbaka det som gör ont och det som gör smärtan synlig för dess åskådare. Jag skyndar mig på med ytterkläderna och traskar hem i mörkret. Hem till ensamheten, hem till tomheten. För varje steg jag tar blir avståndet större och mängden vätska i ögonvrån ökar. Jag försöker hålla en rask takt. Jag tänker på allt mellan himmel och jord. Men hur mycket jag än tänker så klarar jag inte av att minska avståndet. Inte i natt. Trots att du alltid är mig nära så är nära alldelens för långt ifrån i natt.

I'm exactly where I'm supposed to be now



Jag är löjligt kär och jag är löjligt lycklig.

Men ändå så saknar jag tjejen på bilden. Hon var så driven, så positiv, så full av energi och ork. Hon tränade nästan varje dag. Hon var duktig i skolan, hon hade ett stort hjärta som rymde mycket. Men något rubbade hennes existens och hon hittar inte riktigt tillbaka. Hon vill och hon vet att hon kan men någonting fattas.. motivationen. Vart fan har den gått och gömt sig? Vart har min vilja tagit vägen?

Nä vet ni vad? nu får det allt vara skärpning. Jag vet ju att jag kan!

Nu ska jag mysa ner i antons soffa och se sex and the city 2 och äta lite frysta hallon. Börjar närma sig dags att gå ner och handla och packa ihop lite saker och åka hem till mamma. Det bär av mot Norge ikväll för lite jobb. Fotojobb. Det ska bli riktigt roligt men samtidigt lite trist att lämna hjärtat här hemma. Tur att jag är hemma redag på torsdag, lagom till tvättiden! :D

Trying to close the gaps of the past


Du håller ingens hand, du tror att alla skulle titta då. Men jag håller din ibland för det är kallt nu och jag fryser så





Jag gillar egentligen inte att vänta. Jag har så fruktansvärt tråkigt ibland. Då går det som det går. Jag gillar egentligen inte att bjuda på mig själv heller. Men jag är inte som jag var förut. Jag tror lite mer om mig själv. Förut låg jag på botten. Det är liksom okej att vara pinsam ibland. Jag tycker faktiskt om att vara lite pinsam ibland. Idag känner jag för att vara pinsam. Efter en natt i tält i minus grader så vill jag vara pinsam. Så jag är pinsam nu.

Föresten så är min nya mobil helt underbar. Ångrar mig icket!

you make the sun rise in my heart

Du gör mig lycklig.

thousands of butterflies in my stomach





Till er som frågat efter bilder på mitt hål i tungan som inte är mer än en vecka och två dagar gammalt. Nu har svullnaden gått ner och staven är lite förlång men jag kan äntligen äta någorlunda normalt. Om 3 veckor är det dags för att byta stav och fundera ut nästa ställe att pierca ;) hahaha. Nä tungan får räcka för ett tag nu.

Bilderna är tagna i morse med en helt kalas dålig cam, i min hemmamys tröja och med helt ofixat hår. Däremot så är facet ny fixat, smink alltså ^^ Däremot är det icke lätt att ta normala bilder med utsträckt tunga, så ha överseende tack! :D

I used to be lovedrunk but now I'm hungover

Jag vill bara spy ut en massa jävla känslor. Jag vill gråta i ren förtvivlan och jag vill skrika rätt ut av ilska. Men den här gången så ska det inte ut. Den här gången biter jag ihop.

When I thought that I fought this war alone





 

I will let the memory heal
I will remember you with me on that field

When I thought that I fought this war alone

You were there by my side on the frontline
And we fought to believe the impossible
When I thought that I fought this war alone
We were one with our destinies entwined
When I thought that I fought without a cause
You gave me the reason why


Ibland så kan jag inte låta bli att undra

Ibland undrar jag om du faktiskt kan se mig. Om det finns minsta lilla chans att du kan se mig och att du kan förstå vad det är jag känner. Jag undrar hur saker åting hade varit idag om man kunde göra gjort till ogjort. Jag undrar om du hade sett den personen som jag verkligen är, om du hade kunnat se vad jag växt upp till att bli. Jag undrar om du hade varit stolt över mig eller om du också hade sett mig som en besvikelse. Jag undrar om du någonsin skulle be mig om ursäkt och jag undrar om vi hade stått varandra närmare nu än då. Om idag hade funnits för dig. Om du hade funnits till här idag. Jag antar att jag är lite av en funderare och om jag inte minns helt fel så var du också det. Det finns kanske något som vi skulle ha haft gemensamt. Jag försöker minnas alla de goda stunderna men dem är så långt borta nu. Jag undrar hur det hade varit om du hade funnits här idag. Just idag är en sån dag då jag undrar. En dag som idag, då det känns som att ingen förstår. Då undrar jag faktiskt om det finns en chans att du hade förstått mig. Jag önskar att du kunde se mig, se människan som jag växt upp till att bli.

Scars


I tear my heart open, I sew myself shut
My weakness is that I care too much
And my scars remind me that the past is real
I tear my heart open just to feel



Edit: Bilden är över 2 år gammal.

It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

Du gör mig illa. Så jävla illa.



It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance to promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away

And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

I need you to need me

ipoden på högsta volym. Med bestämda steg och tårar på kinden vandrade jag hemåt. Hjärtat var inte på plats, det var någon annastans. Det var inte här med mig. Och det var inte du heller. Jag traskade på med ledsna steg hemåt. Jag gick bestämt och fort, ville inte att någon skulle se vad som rann ner för mina kinder. Jag nästan sprang. Fullt fokuserad på att ta mig hem och märkte inte av klumpen som bildats i min hals. Jag var nära att brista. IGEN. Men den här gången. Just den här gången, bestämde jag mig för att det var okej. Det var okej. Allting måste ju ut någongång.

Tidigare inlägg
RSS 2.0