iliveforthememories

Hon vill inte stå igen för hon är rädd att falla.
Innanför väggar utan någon som
helst ljudisolering vågar hon inte skrika.
Rädd för att någon ska höra hennes rop.
Rädd för att någon ska trampa på hennes
minnen och få henne att kollapsa.
Kollapsa i det som den vanliga människan
kallar ensamhet.
Ensamhet.
Kallhet.
Som snödrivor inne i hjärtat som bara vägrar att smälta.


Vissa dagar så orkar man bara inte.