iliveforthememories

Varför förstod jag inte att lycka är aldrig är långvarigt? Hur kan man vara så dum? För inte allt för länge sen så hade jag en vändpunkt i livet som riktigt kändes, då jag började fundera på riktigt och jag kom fram till saker åting och jag såg allting så positivt, jag var så säker på att ingenting skulle kunna putta ner mig, ingen och ingenting skulle kunna förstöra min lycka. Men lycka är aldrig lång varigt, lika fort som den kom så slogs den sönder. Jag förstår inte hur du kan behandla oss så olika och vara så elak, jag fattar inte vad jag har gjort, jag förtjänar inte din skit, kasta den på dig själv istället, okej? För vet du vad, din särbehandling och dina fördommar gör mig illa, dom river i mig och du sliter sönder mig, bit för bit.