I need you to need me
ipoden på högsta volym. Med bestämda steg och tårar på kinden vandrade jag hemåt. Hjärtat var inte på plats, det var någon annastans. Det var inte här med mig. Och det var inte du heller. Jag traskade på med ledsna steg hemåt. Jag gick bestämt och fort, ville inte att någon skulle se vad som rann ner för mina kinder. Jag nästan sprang. Fullt fokuserad på att ta mig hem och märkte inte av klumpen som bildats i min hals. Jag var nära att brista. IGEN. Men den här gången. Just den här gången, bestämde jag mig för att det var okej. Det var okej. Allting måste ju ut någongång.
Kommentarer
Trackback
